emilianielsen

Idag suger livet verkligen. Ibland tror jag att jag lider av någon slags depression. Eller så mår jag bara dåligt av att ständigt vilja vara alla till lags men räcker inte till. Idag har jag varit trött, hängig och allmänt ledsen. Jag är ganska bra på att dölja det för de som inte känner mig så väl, men så fort jag pratar om det med någon som ligger mig nära hjärtat vill jag bara brista ut i gråt. Kunde inte ens avsluta ett j*vla telefonsamtal på ett normalt sätt med min syster idag... Usch, jag hatar att vara så svag.
Ibland får jag för mig att ingen tycker om mig. Att alla skiter i om jag lever eller dör. Jag är helt ensam. Jag är tjock. Jag är ful. Jag är helt enkelt uduglig. Dessa tankar skrämmer mig. Var finns den glada och positiva Emilia när jag behöver henne? Var tog självförtroendet vägen? Det bara försvann...

Hur det än låter, just nu saknar jag min mamma mest av allt. Som alltid när jag mår riktigt dåligt. Hon får mig alltid att må bra och är den som känner mig bäst. Men hon är inte här och jag är inte där. Istället sitter jag här ensam och tänker.'

Usch, nu ska jag gå och lägga mig och hoppas att jag mår bättre imorgon.

Godnatt!